Filmen som fick oss att komma ut
Fucking Åmål gjorde succé när den hade premiär för tio år sedan.
Men den var mer än en vanlig film - den var del av en nationell komma-ut process, enligt Tiina Rosenberg, professor i genusvetenskap.
- Det är en historisk film och 1998 ett historiskt år, säger hon.
"Varför måste vi bo i fucking jävla kuk-Åmål!?". Orden har redan blivit nästintill kultförklarade. Filmen Fucking Åmål blev en succé när den hade premiär för tio år sedan - älskad både av biopubliken och kritikerna. Många hyllade den lyhörda skildringen av tonårstiden. Men Fucking Åmål är mer än så. Det är en av våra första filmer som handlar om lesbisk kärlek.
- Många sade att det handlade om ungdomar och att det inte spelade någon roll att de var tjejer. Men internationellt lanserades den som en gayfilm, säger Tiina Rosenberg, som skrivit om Fucking Åmål i sin "Queerfeministisk agenda".
Vanliga människor
För artisten Cissi Ramsby blev filmen livsavgörande, hon kommer ihåg exakt vilken dag hon såg den. Först förstod hon inte varför hon blev så tagen. Det var innan hon själv hade kommit ut som homosexuell.
- Jag tog åt mig sjukt mycket. Sen fattade jag att det ju är för att jag gillar tjejer, säger hon.
Det Cissi uppskattar med filmen är att den skildrar två helt vanliga människor. Vem som helst kan känna igen karaktärerna från sin egen skoltid. Hon tycker filmen visar att kärlek är kärlek - oavsett mellan vilket kön.
- Jag som inte riktigt förstådde vem jag var fick som ett slag på käften av den här filmen. Jag såg att det inte är så ovanligt och annorlunda som jag hade trott.
Nationellt komma ut-år
Cissi Ramsby tror att Fucking Åmål betydde mycket för att homosexuella då skulle våga stå för sin sexualitet. Tiina Rosenberg håller med. Hon menar att hela 1998 var ett nationellt komma-ut år. Det var året när första Europride genomfördes och då Elisabeth Olsson Wallins utställning Ecce Homo fick massiv uppmärksamhet.
- Men på hösten var det plötsligt tvärstopp. Vi har inte sett de här lesbiska berättelserna tidigare i svensk film. Därför talar recensenternas enorma tystnad om det sitt eget tydliga språk, säger hon.
Det var utifrån en analys om just den tystnaden som Tiina Rosenberg lanserade begreppet "heteronormativitet" - dvs att den heterosexuella kärleken är norm. Och Åmål var inget undantag från regeln. Studenten Eli Pettersson var drygt 13 år när Fucking Åmål hade premiär, och han hade just kommit ut som homosexuell. Men det lesbiska temat var det knappt någon som nämnde.
- Åmål är ett väldigt inskränkt samhälle, så frågan togs aldrig upp. Hade det varit två killar hade det nog blivit ett ramaskri. Men nu pratade man inte om homosexualiteten, och filmen fick inte ett sånt stort genomslag här, säger han.
Fortfarande unik
Men Tiina Rosenberg menar att filmen ändå haft stor betydelse. Hon känner till och med genusforskare i USA som använder den i sin undervisning.
- Det finns så få skildringar av kärleken mellan unga tjejer. Fucking Åmål är fortfarande unik. Jag tror inte ens Lukas Moodysson förstod vilken ovanlig film han gjorde.
För tio år sedan pratade man inte ens om hbt-frågor, påminner Rosenberg.
- 1998, det är ju mycket nära vår tid. Men visst var det här ändå en pionjärfilm, säger hon. 
Taget från aftonbladet.se
Jag tycker jätte mycket om den filmen, någon mer som gör det?
jag har tittat på den hur många gåbger som helst, kan den nästan utan till, haha. jag har inte set den på ett tag nu men jag skulle vilja se den igen. den fick mig att inse att jag tycker om tjejer också. det här blir jobbigt att lägga ut nu, det är inte så många som vet att jag är bisexuell :$
